Auroras berättelse om att vara transkvinna: "Jag är inte en kille. Jag är en tjej."

Det är inte lätt för Aurora att förklara hur, men hon kände tidigt att det var något som inte riktigt stämde.
Året var 1997. Herkules kom ut på film och Aurora var 6 år gammal. Det blev höst och Halloween, en tradition som inte var särskilt vanlig, speciellt inte på en liten plats som Valderøya. Med posten kom det en reklamtidning från en leksaksaffär och där fanns det bilder på alla möjliga kostymer och dräkter.

– I tidningen fanns en bild på en flicka med väldigt kort hår och hon var modell för Megara, den kvinnliga karaktären i Herkules-filmen. Det fick mig att fundera på varför inte jag kunde se ut sådär. Det är mitt första minne av att det var något som inte stod helt rätt till.

En typisk pojkuppväxt

Hennes uppväxt var ganska normal – en typisk ”pojkuppväxt” som Aurora beskriver det – med en pappa som ville lära Aurora spela fotboll och fiska. Inget som intresserade Aurora precis.

Aurora tyckte också om att sjunga som liten. Då uppstod ett problem när hon nådde 12-13-årsåldern och puberteten satte igång. Plötsligt ändrade sig rösten. Den blev mörk. Dessutom ändrade sig kroppen, och skolkamraternas kroppar ändrade sig.

Hon började uppleva könsdysfori, d.v.s. obehag av att kroppens anatomiska kön inte stämmer med den egna upplevelsen av könsidentitet.

Aurora kommer från en liten ort, där man antingen gick i kyrkan eller till kapellet. Hon hade aldrig mött en homosexuell person innan hon började på högstadiet. Det var då hon själv var tonåring, i den kritiska perioden kring 15-16-års åldern, som hon började förstå att hon inte var kille – hon var tjej.

– Då behövde jag spendera tid på att komma underfund med mig själv, och försöka förstå vem jag var. Jag läste på internet, jag såg på Google-videor och sökte efter resurser som fanns där ute.

Det var inte förrän Aurora var 18 år som hon tog kontakt med någon. Då pratade hon med Harry Benjamin Resurscenter, en norsk organisation som arbetar med människor som upplever könsdysfori. Där fick hon information om hur processen går till för att bli flicka, och fick information som man kunde ge till familj och vänner till transpersoner.

Men än var det ingen som visste att Aurora inte var en ung man.

Transsymbolen - kombinerar tecknet för man och kvinna och en kombination därav i en triangel. Det symboliserar stolthet och kampen för lika rättigheter för alla transpersoner.

Flickvännen och vänner

Då Aurora tog steget in i vuxenlivet, fick hon en flickvän. För folk på gatan såg de ut som ett heterosexuellt kärlekspar.

– Jag var väldigt förtjust i henne. Så jag försökte ignorera det jag kände, för jag ville ju vara med henne. Förhållandet gick lite upp och ner på grund av det. Det är ju inte är bra att ignorera sånt i flera år.

Efter gymnasiet studerade Aurora på universitet. En period då hon inte hade några vänner.

– Så har det egentligen varit hela min uppväxt. Jag har haft ”vänner” inom citationstecken, men jag har försökt att inte lära känna folk för mycket. Jag höll ju detta hemligt i så många år, och det var mycket lättare om jag inte behövde ljuga om det hela tiden.

En bästa vän och en psykolog

Under 2013 tog Aurora med sig den som nu var hennes sambo och flyttade från den lilla hemorten till den stora huvudstaden. Hon skulle studera animation på NKF.

– Den första månaden i Oslo hade jag det inte bra, och det var svårt att motivera sig själv till att göra något. Men, så blev vi indelade i grupprojekt där vi skulle bege oss ut på gatorna och ta foton. Det var något av det roligaste jag gjort. Där träffade jag en av mina nu bästa vänner som har varit ett enormt stort stöd de senaste åren.

“Jag måste bara säga det till någon och få ut det”.

Efter cirka ett år hade Aurora fått tillbaka en stor del av livsgnistan, men det fanns fortfarande förbättringspotential. Därför bestämde hon sig för att gå till en psykolog.

Och förresten... Jag är trans

– Den första timmen var väldigt konstig. Jag ägnade hela timmen till att berätta om alla typer av små, dumma problem jag hade. Sedan när det var fem minuter kvar innan timmen nått sitt slut, sa jag ”Jag måste bara säga det till någon och få ut det”. Och det var första gången jag berättade för någon att jag var trans.

Det tog trots detta ytterligare sex månader för Aurora att berätta det för sin bästa vän. Aurora kom ut till henne i ett SMS.

– Tillbaka kom en drös med SMS och det var bara positivt alltihop. Det var en enorm lättnad och hon har hjälpt mig otroligt mycket i efterhand. Så det var lite speciellt då hon flyttade till Nya Zealand och jag blev kvar med min dåvarande sambo. Vi flyttade senare tillbaka till Valderøya, bara 10 minuter från mina föräldrar.

Aurora Syvertsen.

Kriterium: Du måste komma ut

Efter många samtal med sexolog och remiss till läkare och DPS (distriktpsykologcenter, red.anm.) blev hon hösten 2016 godkänd av DPS för behandling på Rikshospitalet. Hon fick en tjock bunt med papper där hon kunde läsa att ett av kriterierna för att få behandling är att man måste komma ut.

Så i december 2016 kom jag ut till min sambo. Då hade vi varit tillsammans i 7 år, var förlovade och skulle gifta oss året därpå. Två dagar efter det tog det slut mellan oss.

Den julen kom Aurora ut till sin familj också. Hon ville berätta för dem varför det hade tagit slut med flickvännen hon hade haft sedan tonåren. Nu var hon 25 år.

– Jag började med mina föräldrar och min äldsta lillebror. Det blev lite tårar och de där vanliga grejerna. Men dom var väldigt positiva. Mamma gick och hämtade min yngste bror som var 10 år och min syster som är sex år yngre än mig. Min syster ryckte på axlarna och sa ”cool” då jag berättade. Det var den bästa reaktion jag kunde få. Hon har varit superhjälpsam efteråt och har hjälpt mig sminka mig och sånt. Det har gjort att vi kommit närmare varann.

Det är inte alltid alla i familjen kommer ihåg att använda rätt namn och rätt pronomen, men Aurora är glad så länge de försöker. Det är det viktigaste för henne.

Femton stycken bakom ryggen

När familjen visste, kände Aurora att när hon nu hade berättat för dem var det bara att köra på. Därför skickade hon ett meddelande till sin chef på Vinmonopolet på Moa och bad om ett samtal. När Aurora hade berättat allt, reagerade chefen med att ge henne en kram och säga att hon var stolt över henne. Veckan efter berättade hon för alla på personalmötet.

– Jag var jättenervös, för vi var högst femton stycken i alla åldrar. Allt från någon pensionär till 20-åringar, far- och morföräldrar och barnbarn. Men jag berättade för dem och det var en som satt precis bredvid mig som blev jätterörd och jag såg hur tårarna rann. Och så fick jag kramar av hela gänget.

”Om någon är otrevlig mot dig så säg bara ifrån, så kommer vi och tar hand om dem”.

Även om Aurora är tillbaka i Oslo, och söker arbete inom animering, är gänget på Vinmonopolet på Moa närvarande i hennes liv. De hänger på Facebook och följer vad som händer, och för Aurora har det varit stor hjälp och stöd att veta att hon har femton vänner som står bakom henne i alla lägen.

– De har gjort allt för att försöka förstå. De frågar om det är något som de undrar över, och det säger jag till alla – det är bara att fråga. Jag är hundra procent öppen och har inga som helst filter. Det är lättast så, för då behöver jag inte dölja något.

Auroras 5 råd till dig som pratar med transpersoner

Do’s:

• Fråga vilket pronomen du ska använda. Om någon vill bli kallad hon, han, hen eller med ett kvinnligt eller manligt tilltalsnamn, så respektera det.
• Fråga hellre än att anta. Det visar att du är intresserad av att göra rätt utan att såra.
• Om du råkar använda fel pronomen, gör ingen stor affär av det. Rätta bara dig själv och gå vidare.

Don’ts:

• Fråga inte personen om deras födelsenamn eller vad deras ”riktiga” namn är. Det är något av det värsta man kan fråga.
• Fråga inte om vilka operationer personen har genomgått.

Auroras tips till andra unga i samma situation

• Hitta någon att prata med. Det är mitt bästa tips. Någon som går igenom samma sak, eller som har gått igenom det före dig.
• Börja så tidigt som du känner dig bekväm med. Jag skulle ha gjort det mycket tidigare om jag visste att det skulle gå så bra.
• Utsätt dig inte för risker. Kom ut när du känner dig trygg.

Vi älskar mångfald och hatar diskriminering

Både gäster och personal ska känna att våra dörrar står öppna oavsett vilken könsidentitet och läggning de har - alla ska känna sig inkluderade. Hos oss finns det rum för alla oberoende av vem du älskar eller hur du identifierar dig. Läs mer om hur vi firar Pride som stolt huvudsponsor för Pridefestivalerna i Norden.